Related Paintings of unknow artist :. | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 286 | Tallinna vaade Piritalt | The Renovation program | Joseph interprets the butler's and the baker's dreams in a prison, as in Genesis 40 | Still life floral, all kinds of reality flowers oil painting 349 |
Related Artists:
dioscoro teofilo puebla tolin
dioscoro teofilo puebla tolin(1831 to1901),who studied in madrid and rome,worked in the tradition fo historicism,asubgenre of history painting,which focused on the interplay of religious pride,patriotism ,and sntions of glory.tolin s technical style is referred to as eclecticism for its wide ranging,and often superficial ,borrowing from euopean techniques and visual trends. paintings in this genre were often funded by official organizations and art academies,which treated them as opportuities for propagandistic interpretations of history.the first landing of christopher columbus in america provides on shortage of drama
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Ivan Argunov
Russian Rococo Era Painter , 1727/1729-1802 Russian painter and teacher. He came from a family of serfs, belonging to the Counts Sheremetev, that produced several painters and architects. In about 1746-7 he was a pupil of Georg Christoph Grooth (1716-49), who painted portraits of the Sheremetev family. With Grooth, Argunov worked on the decoration of the court church at Tsarskoye Selo (now Pushkin). A full-length icon of St John of Damascus (1749; Pushkin, Pal.-Mus.), in Rococo style, is distinguished by its secular, decorative character. The Dying Cleopatra (1750; Moscow, Tret'yakov Gal.) is typical of Rococo decorative painting of the mid-18th century, with its striking combination of light, soft tones. Argunov subsequently painted in a quite different style, mainly producing portraits, of which about 60 are known. Among the first of these are pendant portraits of Ivan Lobanov-Rostovsky and his wife (1750 and 1754; St Petersburg, Rus. Mus.), in which the sitters are idealized, as in ceremonial court portraits.